Jag vet inte varför, men för mig har det alltid varit lite speciellt när man inte ska upp tidigt dagen efter så man kan vara uppe lite extra länge. Jag minns såväl när jag var liten och fick vara uppe på lördagskvällarna och äta godis med alla "stora" barnen och se när mamma och pappa spelade bingolotto. Eller när mamma varit bortrest och skulle komma hem sent, så fick jag vara uppe tills hon kom och sa godnatt.

Dock är det som jag minns allra bäst är när Mamma och Maria var och köpte Troy. Jag och johanna var hemma med mammas bästa vän Inger, jag kom ihåg att hon bjöd oss på max och att det var då jag lärde mig att man alltid ska dela på skrovmålet när man äter det, haha. När vi satt där så ringde mamma, till micg och johanna sa hon att dom bara kollade på hunden, men till inger sa dom att hon hade köpt honom, vilket hon inte fick säga till oss men gjorde det ändå. The art of tjatning ^^ Hursomhelst, när vi kom hem så satt vi alla i vardagsrummet och bara väntade. Vi hade skola dagen efter och egentligen skulle vi lagt oss för länge sen, men vi var uppe till mitt i natten för vi var så exalterade. Precis den känslan som jag hade då, eller ja, en del av den, finns med när jag vet att jag kan vara uppe lite länge. Jag blir helt ärligt lycklig av det. Och nu har jag dragit världens längsta historia bara för att säga det, haha, men så kan det gå.

Har varit rätt lång dag idag, jobbet kändes som en evighet. Åkte och tränade direkt efteråt vilket dock gav mig en massa motivation och energi :) I och försig skulle jag slockna på 2 röda om jag la mig ner nu, men som sagt, är det uppesittarkväll så är det!