Kom till jobbet idag och insåg att jag glömt det mest värdefulla jag har i mitt liv.. Min lypsyl. Har suttit hela dagen och verkligen försökt härdat, sprungit till clas ohlsson för att kolla om inte dom kunde ha, men icke.
Ni som känner mig vet hur mycket lypsyl jag använder och hur stor katastrof detta faktiskt är..  Anywho, för bara några sekunder sedan såg jag ljuset i tunneln. Ljuset tog sig skepnad i form av en arbetskollega som var vänlig och låna ut försvarets hudsalva till mig. Gott folk, Gud är god. Så god.