Horoskop för onsdag den 23 September 2009

Tack, det behövdes :)
(Och ja, i just sånna här fall litar jag på horoskop till fullo, horskop-faktalitteratur = potato-potato?)

Jobbar 12-20 idag, skönt med ett kort pass men halvjobbigt att jobba till så sent. Har fått 4 såna pass i veckan, samma skit nästa vecka, vad vill schema läggarn mig för ont?
Jeje flyter på bra idag, har samtalstid+efterbearbetning på 1,48 min sammanlagt och målet vi har är 5,20 så inte mycket att klaga på där, blir lätt så när det ringer lite.
Har fått grymt ont i huvudet nu så plötsligt går klockan vääldigt långsamt!  

3 timmar to go, back to work!

Idag känns allt helt annorlunda, bättre på ett vis.
Jag sitter och läser olika bloggar, tex Vimmelmamman och Sabinas kamp. Herregud vad små problem jag har, vad jag har mycket att vara tacksam över. Jag nästan skäms för att jag suttit och beklagat mig för ytliga problem när det finns folk som inte vet om dom kommer att leva för att se deras barn växa upp osv.
Först tänkte jag ta bort hela inlägget, men nja.. För mig är det ändå verklighet, och även om det är en piss i mississippi  i jämförelse så kan jag icke förneka alltihopa. Det gäller bara att sätta det i perspektiv, sluta tycka synd om sig själv och göra det bästa av situationen.
Jag tror stenhårt på att man kan förändra sitt liv/sig själv bara man vill. Visserligen är det nog mycket som spökar i min kropp pga finnarna, utebliven mens, trötthet, osv (nej jag är icke gravid) men jag tror ändå att mycket sitter i huvudet. Okej, förmodligen gör allt det.
Så, från och med idag ska jag börja tänka annorlunda, såna inlägg som igår kommer icke att dyka upp här igen och som sagt, en dålig dag av annars så många bra. Nu kommer dom bra! Jag sitter inte och väntar på dom, jag ser till att dom blir bra, att jag mår bra och att jag inte hamnar där nere på botten igen. Jag har ansvar för mitt liv, och för mitt välmående, svårare än så är det inte.


Tisdag idag, veckan kunde inte gå nog snabbt med tanke på hur mycket jag längtar till helgen!

Fredag: Isa fyller 19, vi ska på dans och eventuellt annat kalas
Lördag: Fest på bergeforsparken för Matilda och hennes kompisar, röda mattan tema och en himla massa folk. Hoppas på att jäkla drag :)
Söndag: Jag fyller 19, om det blir precis som jag vill så samlas alla nära och kära ute hos mammsen med lite smörgåstårta.
Åh, kan det bara bli fredag NU nu nu! :)

Okej, nu finns det risk för ett väldigt negativt inlägg, men helt ärligt.. Fuck it!

Idag är en sån dag då allt kommer, precis allt.
Jag vantrivs med mitt liv SÅ hårt, med vad jag har åstakommit, med vad jag gör på dagarna och med vad jag har blivit för person.
För det första har det slagit mig hur svårt jag har att hålla kontakten med folk, familj, vänner och arbetskamrater. Är jag verkligen så hemskt komplicerad att umgås med?

För det andra mår jag så jävla dåligt över mitt utseende. På senaste har jag bara gått upp och upp i vikt, jag kan knappt ha mina kläder längre vilket resulterar i att jag går runt i jävla leggings hela dagarna, som är bland det fulaste jag vet. Jag skämms så fruktansvärt för hur jag ser ut, jag tänker på det hela tiden, när jag går till jobbet, affärn eller bara från mitt skrivbord till lunchrummet på jobbet. Jag kan bara tänka mig vad folk tänker, en människa med NOLL jävla självdiciplin som bara låter det gå utför. Jag kan inte se en film utan att tänka på det, inte höra en låt eller läsa en tidning utan att fundera. YTAYTAYTA.
Jag tänker på asien, och jag känner att jag vill inte åka. Hur fan ska jag kunna gå runt där och försöka dölja min kropp i kläder när det är 30-40 grader? Detta är pretty much skälet till att jag skjuter upp resan, har inte vågat sagt det förrän nu bara, visst jag behöver mer pengar men jag hade inte tvekat en sekund på att åka om det inte var för allt detta.
I kanske 7-8 år nu har jag nog inte visat mig ute med bara ben mer än bland nära & kära. Mina ben är fan värre än nån 80årig gammal kärring med åderbråck, min värsta skräck är att visa mig i shorts eller kjol, utan strumpbyxor och liknande, och allt detta skit påverkar mig så jävla mycket.
Jag skämms över mitt höga hårfäste, mina stora händer/fötter, bröst, mage, jag skämms verkligen över ALLT.
Senaste veckorna har jag börjat få alltmer finnar, nu snackar vi runt munnen, kinderna, hela pannan osv. Vad gör några sketna finnar kan man kanske undra, grejen är att visst, jag har alltid varit stor och så, men ofta fått höra att jag har fin hy, och kanske är det därför det tar så hårt på mig.

Jag har bra självkänsla (okej, allting är relativt), jag tror på mig själv och jag ser mitt värde, men när det kommer till självförtroende är det katastrof. Jag skulle göra vad som helst för att få vara normal, kanske 170 lång och ha en normal jävla tjejs utseende. Jag vill inte sticka ut, vara längst, störst osv. Vet inte hur ofta jag tänker det, "Bara för en dag.."

Det här är inget pitty inlägg, jag vill inte ha någon sympati eller ens förståelse, jag vill bara förklara varför jag är som jag är. Varför jag är omständig när det kommer till att hitta på saker, varför jag inte bara kan dra ut och hitta på något sådär. Vad ska jag ha på mig? Vad kommer folk tycka när dom ser mig? Kommer jag måsta vistas bland mycket folk? Kommer jag måsta skämmas? Nu menar jag inte komplicerade saker utan sånt som alla tar förgivet, ut och åka båt, bil, gå ut och käka osv.
Det hela är så jävla SJUKT! I grund och botten är jag en social människa, jag älskar att vara spontan och att umgås med folk, mycket hellre det än att sitta hemma. Många gånger tvingar jag bara bort allt detta skit och går ut och har hur kul som helst, men på senaste har det blivit svårare.
Jag orkar inte sminka mig inför jobbet längre, knappt ens kamma håret eller ta på mig något jag tycker är fint. Jag tar på mig det enda jag kan ha nu förtiden i garderoben och undviker spegeln påvägen ut.

Jag känner mig fucking fångad i nån ful jävels kropp!
Allt enkelt, vardag som fest, allt innebär ångest.
Jag känner mig begränsad, av mig själv, och det gör mig så fruktansvärt frustrerad.



Pheww.. Snacka om skönt att få spotta ut sig allt.
Vartenda ett av orden stämmer, dock ska de läsas med en stor nypa salt då jag idag som sagt bara har en dålig dag. Gissar att det beror på PMS eller något annat jävulskap. Sen jag började äta pencillin efter pencillin så har min kropp inte direkt reagerat som den ska. Inget är som det ska, ena dagen tror jag att jag är gravid medan jag andra dagen får hoppa på ett nytt pencillin för en ny urinvägsinfektion. Åh cry me a river det är verkligen inte lätt att vara jag nu alltså! Haha ush nej, nu har det samlats alltför mycket självömkan och tankar i ett och samma inlägg, vilket är bland de värsta jag vet så jag ska sluta. Som sagt vill jag inte att någon ska tolka detta som ett rop på uppmärksamhet eller fiskande efter komplimanger, och just av den anledningen stänger jag av kommentarsfunktionen på det här inlägget.
Jag skriver för min egen skull, och till viss del för att de jag umgås med ska förstå.
Och, än en gång tåls det att poängtera, det är inte fullt så illa som det låter. En dålig dag av många annars så bra dagar. Så ni vet.
Over and out.

Klockan är nu 14,44 och min tvätttid för dagen tog egentligen slut för exakt 44 minuter sedan. Kriminell som jag är har jag dock fortfarande grejer fulla torktumlaren och torkskåpet.
Vad kommer hända när jag går ner? möts jag av arga blickar, kanske tillochmed en pitbull som står till tjänst för oss lagbrytare? Jag menar, det är ändå nacksta jag bor i. *oOoUh* nu snackar vi Living on the edge, chuck norris style.
Dags att möta mitt öde! (damdamdamdamdamdamdaam..)

Jisses anåda vad sugen jag är på att tatuera mig! Jag tycker det är grymt snyggt och skulle kunna tänka mig fler än 1 om jag säger så.

Problem #1:
Jag lider av hemsk beslutsångest, och jag ändrar stil/smak/tycke alldeles för ofta. För 2 år sedan ville jag tatuera in diverse föremål, som jag idag tycker är fruktansvärt fult. Hur länge kommer jag tycka att de jag vill göra idag är stiligt?
Och, hur mycket ångest hade jag inte över min första tatuering? Visserligen gick det över rätt snabbt, men den tatueringen var ändå rätt harmlös.
Problem #2:
Vart ska den sitta? Jag har ingen aning om vad jag ska jobba med, men med tanke på att jurist är ett av alternativen känns det inte så lockande att tatuera armarna (där jag för tillfället helst vill tatuera mig... såklart). Jag menar, hur respektabelt skulle det se ut med en 35 årig advokat fulla armarna med diverse hudutsmyckning? 

Suck. Ser ju lovande ut det här hörni..

Äh! Är det ändå inte så att jag lika gärna kan dö imorgon, och att man ska leva i nuet?
Och är det inte också så att de i framtiden kommer finnas betydligt lättare och billigare sätt att ta bort en tatuering OM man nu skulle ångra sig?
Och visst är det väl hemskt tråkigt att basera sina beslut idag, beroende på vad man kommer tycka om det beslutet om 10/20/30 år?





Var det nu, som blivande 19åring, jag skulle lära mig att ta ett beslut eller?
Njäääh.. Känns lite overkill. Vi tar det nog en annan gång. Kanske? Eller.. Jo. Så får det bli.  

 

Börjar känna av en eventuell urinvägsinfektion också förresten..
You've got to be fucking kidding me!

Det gick ju bra för mig det här med att blogga! Super!
Well, faktum är att jag rätt snabbt insåg att det där med motivation varierar VÄLDIGT mkt från dag till dag, ibland måste jag skriva medan jag andra dagar bara vill stänga ner hela skiten.
Hursom! Idag är det torsdag, jag jobbar till 17 sen tar jag helg! Fattar ni, 3 dagars helg! helt otroligt.
 
Planerna för tillfället är att inte gå ut, utan bara ta det lugnt. Tyvärr vet jag dock av erfarenhet att planerna icke brukar följas, men vi får se.

Har bestämt till 99% nu att jag drar den 1 december, ser lovande ut med biljetter också, aaah känns overkligt :) Lika säker är jag också på att jag börjar i thailand ist för kina, börjar med lite solsemester och rör mig över på nordligare breddgrader lite senare istället. Tror bestämt det blir bäst så, har planerat lite smått med en annan så det blir jul och nyår i thailand. Känns tryggt att ha någon man känner till någorlunda (okej, aldrig träffat, men haft kontakt med sen jan iaf) att spendera dessa dagar med, då jag gissar att det är då hemlängtan kommer vara som värst. 2½ månad kvar då alltså! Cant wait :)

Fick två halvtrötta tjejer på besök i morse, mycket trevligt ;)

Grymt bra låt, och version :)

Billigt, gott, enkelt.
Har räknat ut att jag sparar nästan 1000 spänn på att äta detta till lunch ist för att gå ut och äta. Jag har alltså kunnat shoppa för 1000kr mer varje månad utan att ens veta om det. Tragiskt.

Hej! Mitt namn är Kim Maria Beslutsångesten Engström.

Jag har kommit på att jag är rätt trött på att vara blond, eller jag vet inte, mest är det kanske att jag känner att jag vill ha en förändring! Denna färg är jag grym sugen på:



Typ rött alltså, kanske lite mer ljusa slingor.. Frågan är ju bara, vågar jag? Är rätt jobbigt att gå tillbaka till blond efter det där utan att se ut som ett morotshuve under tiden.

Nästa förslag är något som ligger väldigt nära min egen färg, fast med slingor:



Grymt snyggt är det! Frågan är dock om det inte blir väldigt tråkigt, och om de inte finns en risk att det ser väldigt grådassigt ut när man inte gör iordning det.

Kanske skulle man fortsätta vara blond som jag är nu? Vad tror ni? 

Hittade några bilder hur jag sett utt senaste året:


Blond, som jag är nu. Mörkhårig i november och något mittimellan i feb/mar. Ganska missvisande bilder dock men man ser ju på ett ungefär.

Jag trivs nog allra bäst som blond, men det är under sommarhalvåret, för blond+blek=bad combo! Jag tycker man förlorar all färg i ansiktet och den snygga sommarblonda färgen ser mest gul och tråkigt ut.
Sen i Asien lär man väl inte ha alltför mycket tid, eller lust  för den delen, att underhålla utväxten så då ser det ännu mer förvjäligt ut.
Åh.
What to do what to do!
Ilandsproblem? ehh svar Ja..

 

Lite fattigare, en aningens lyckligare, en hel del mer förberedd :)